Danis valpblogg

Åh, tänk att dom redan har hunnit bli sju veckor gamla. För 7 veckor sedan kom de ut ifrån Danis mage och var så små, så små.. Så hjälplösa. Ögonen var stängda och öronen likaså. De kunde inte gå, enbart "åla" sig framåt. Det enda ljud de kunde göra var ett svagt gnyende, och så hörde man dom andas.. pff,pfff, pffff lät det ifrån valplådan då dom luktade/orienterade sig fram till mammas juver.. Kan inte sluta facineras över hur fort och bra de har utvecklats.. 

De äter fortfarande mjölk ifrån mamma. De får ett par slurkar varje dag och natt. Men nu har de fått tänder och äter även torrfoder som huvudsaklig föda. Behöver ens inte blöta upp/mosa det längre. De verkar föredra det hårt/torrt.

De springer runt i hela lägenheten och leker, busar och brottas. De kan skälla och de kan morra på varandra. De kan se och de kan höra (förstås..) :) och de har olika viljor och olika personligheter. Alla lika fina. 

Olika stora är dom också. Även om tikarna hade samma födelsevikt, (skiljde som mest 5 gram) så är dom numera tripp, trapp och trull. Hanen är näststörst, eller tredje minst om man vill se det så. 4 ljuvliga syskon som jag hoppas ska finna det bästa hemmet vardera. 

Hanen har funnit sitt, men tikarna söker fortfarande sina hem. 

Nu kommer en bild vardera på de sockersöta små guldklimparna som jag nyss fotograferade.


"Thelma"


"Louise"


"Bonnie"


"Clyde"